onsdag 17 augusti 2011

I mörkret där det finns

Igår satt jag och kolla runt på psn och hitta en demo på platforms puzzlaren Limbo.

Jag har läst en del om det och kännde att jag vill nog testa själv och känna lite på det.

Trots att det bara var en demo så fick jag endå ut mycket av det.

Spelet är smakfullt uppbyggt på stilren grafik som bygger på skuggor och mörker vilket alltid dukar upp för bra atmosfär, avsaknaden av riktig musik bidrar också väldigt mycket, att höra huvudkaraktärens ensamma fotsteg när han oroligt springer genom skogen med både vind och ljudet av döda löv som skrapar mot marken gör otroligt mycket och sätter verkligen spelaren i en utsatt position, där man känner sig både ensamm och på sin vakt.

Trotts spelet enkla grafik så används mörkret på ett högst fantastiskt sett. som att den där lilla till synes ofarliga grästuvan igentligen är en björnfälla som på ett minst sagt brutalt vis avslutar din vandring,
Och dom där suspekta taggiga grenarna faktiskt är benen på en gigantisk spindel som ivrigt väntar på att få göra slut på dig.

Personligen tycker jag att Limbo är helt genialiskt och med galans och rak rygg visar hur man gör ett stämningsfullt och fantastiskt plattforms äventyr.

Och detta fick jag ut av en demo. Personligen kan jag inte vänta tills jag köper hela spelet.

Spela väl
Kent kjellberg @ ttg
Published with Blogger-droid v1.7.4

måndag 15 augusti 2011

svårt att leva upp till sig själv.

Jag har nu i några dagar spelat både mass effect ett och två och slås av vilken hög standard dom håller både manus, historia , skådespelare och grafik mässigt och börjar undra över varför bioware inte kan hålla samma standard i dragon age spelen.

Förstå mig rätt jag älskar dragon age spelen men i gämförelse med mass effect är dom både fula och halvdanna. Visst kan det vara lättare att göra metall texturer än sand och grus omgivnings vis visst men även karaktärerna är fulare och buggigare och rör sig som dockor istället för hjältar i en episk drakar och demoner doftande historia.

Men hur kommer det säg att dom sänker allt i dragon age när dom redan bevisat vad dom kan göra med mass effect. Kan det vara för att dom inte tar dragon age på samma allvar? Vem vet. Tycker bara att det är tråkigt .

Spela väl
Kent kjellberg @ ttg
Published with Blogger-droid v1.7.4

söndag 10 juli 2011

att inte vara barn längre

Jag trodde att jag föralltid skulle kunna spela tvspel långt in på nätterna och umgås med mina favorit konsoller.
Jag hade fel.
Helt utan förvaning knacka åldern på och allt som den innebär.
Skola, jobb, flytta hemmifrån , allt det här har ställt sig ivägen för mig och mitt favorit intresse. När jag kommer hem på dagarna efter jobbet orkar jag oftast inte sätta mig och spela och jag drar ut på drt mer och mer eftersom det kommer upp saker stup i ett. Men jag skall bli bättre jag skall orka.

Spela väl
Kent kjellberg @ ttg
Published with Blogger-droid v1.7.2

final fantasy 12 nu och då.

Jag måste erkänna att när final fantasy 12 släpptes var jag inte eld och lågor och tyckte faktiskt inte alls om det. Allt känndes konstigt och lite knepigt. Men jag plugga in mitt gammla ps2 idag och började köra lite och jag måste säga att det känns lite bättre faktiskt fighterna känns levande och in the moment. Nu skall jag sätta mig och bekanta mig själv lite närmare med spelet. Så lovar jag att skriva mer om det dagarna som kommer nu.

Spela väl
Kent kjellberg @ ttg
Published with Blogger-droid v1.7.2

lördag 18 juni 2011

The Legend of Zelda : Ocarina Of Time 3D

Som grattis på sin 25års dag gav Nintendo Zelda serien ett uppdate som heter duga, Efter 15 installationer är det nu alltså dags för ett kärt återseende i form av Zeldas första 3D spel (roligt det där, att Ocarina of Time släpptes på N64 som det första Zelda spelet i 3D, nu gör det samma sak igen på 3DS)

Givetvis som den nörd jag är så kunde jag inte bärga mig till releasen och nu har den varit, i en dag har jag spelat Ocarina of Time 3D nu, har kommit till skogstemplet som vuxen, och jag måste säga att spelet håller fortfarande,
Givetvis kunde inte Nintendo ge ut spelet exakt som n64 versionen igen, så i det nya har du fixat till lite grafik, ljud och interface, grafiskt så går det nästan inte att jämföra, Link ser fantastisk ut och Hyrule kunde inte varit vackrare, allt har fått sig ett lyft och det till det bättre (ett liten grej som stör, som min sambo så fint påpeka är att Spiritual Stones inte längre ser ut som stenar, utan mer som glas pärlor).
Inte nog med att jag är glad att det för en gångskull faktiskt har kommit ett handhållet Zelda som inte styrs med tryckskärmen så måste jag säga att kontrollen är ruggigt bra, precisionen är där och det känns naturligt och bekvämt att äventyra med link igen, meny systemet har också byggts om för att passa tryckskärmen och det funkar också väldigt bra utan att det känns framtvingat och angeläget, Skall också tillägga att Masterquest finns inbakad i kassetten.

men fler saker har hänt som att te.x sikta med pilbåge och hookshot genom att fysiskt röra hela konsolen, eller att det nu finns tips stenar som kan visa dig en lösning på ett problem du kanske har, vilket är väldigt bra för den lite yngre publiken eller för dom som missade Ocarina of Time.

i slutändan så hamnar man väll på att trotts att Ocarina of Time är en av dom mest mjölkade Nintendo spelen, så kan man inte undgå att känna att 3DS versionen faktiskt försöker med nått nytt, och dom få uppdateringar som har gjorts bevisar sig vara livsviktiga,
Ocarina of Time var ett av världens bästa spel 1998.
2011 håller det fortfarande fanan högt.

betyg 9/10

Spela Väl
Kent Kjellberg @ ttg

torsdag 26 maj 2011

Svårt att hitta sina rötter.

SquareSoft visade 1987 med Final Fantasy 1 att dom absolut vet vad dom gör, dom satt länge på tronen som okrönta konungar av rollspel, men efter att hironobu sakaguchi (Final Fantasys fader) lämnade Square så började dom att tappa känslan och kärleken för serien, dom har länge nu haft otroligt svårt att göra ett värdigt Final Fantasy spel, så dom fick den briljanta iden att göra ett Final Fantasy spel som mer bygger på rötterna till serien, vi fick final fantasy and the 4 heroes of light.

I början av spelet så måste jag säga att det känns fräscht att spela ett Final Fantasy spel på DS som inte är en remake på ett gammalt spel eller en halvtaskig spinoff som bygger på Tactic systemet.

Det är snyggt (för att vara DS) plus att om man spelar på ett 3DS kan man använda sig av analog spaken för att styra vilket är trevligt och mycket bekvämare.
Problemet är att dom ville fånga själen från dom gamla final fantasy spelen, vilket dom har lyckats relativt bra med, MEN dom har tagit tillbaka nått som dagens gamers nog kommer ha svårt för, Svårighets graden ala Final Fantasy, Spelet är svårt och otroligt oförlåtande och grinding är ett krav, levlar du inte ordäntligt så kommer du få sota för det big time, square vill ha tillbaka dom gamla spelarna men ger ingen plats för dom nya, när du sätter dig med final fantasy and the 4 heroes of light så får du vara med på att det är Hard Core du kommer dö. . MYCKET,
Känslan overall känns väll inte så värst oldschool och musiken är inte ens i närheten av lika charmig som nobuo uematsu´s musik.
Men vill du ha en rollspel som ger dig lite att bita i så är final fantasy and the 4 heroes of light helt perfekt för dig.

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg

onsdag 25 maj 2011

Rayman utan galna kaniner.

Så idag strosa jag runt i stan med min sambo och trallade glatt in på game, efter en liten stund kommer jag ut med ett helt nytt svart Nintendo 3DS och Rayman 3D, jag vet att jag tidigare sagt att man nog borde vänta till hösten iaf sommaren innan man köper just 3DS så att det hinner komma ut lite spel, men för att jag skall kunna skriva om spelen och hålla mig uppdaterad så behövde jag införskaffa ett, (jag lovar Zelda hade inget med köpet att göra) (fy så jag ljuger)

Nu har jag spelar rayman en stund och måste faktiskt säga att det är bättre än vad jag först trodde efter mitt test.
trotts att det fortfarande känns som att 3D effekten fortfarande bara är ditsatt bara för att (spelet klarar sig helt på egna ben utan 3D), det största problemet jag har stött på än så länge är kameran, just nu är den min absolut största fiende och jag tycker inte alls att det är roligt, jag lovar att dom hade kunnat fixat det till 3DS releasen så att man faktiskt har större kontroll på kamera.

Men annars är det inte så mycket att klaga på, Rayman är fortfarande lika roligt och är fortfarande ett genialiskt plattformsspel, dock så känns det ju givetvis att det är föråldrat det är ett gammalt spel som var gigantiskt när det kom men nu efter ett dussin nya mario installationer och Little Big Planet hypen så märks det av att Rayman är ett gammalt spel som vet att det kan, men är lite för gammalt för att göra det.

Om cirka 3 veckor släpps äntligen The Legend Of Zelda : Ocarina Of Time (3D gissar jag på) och jag ser verkligen fram imot den releasen, men tills dess har jag ett annat kärt åter besök att bli klar med. . . Rayman 3D

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg