I mörkret där det finns

Igår satt jag och kolla runt på psn och hitta en demo på platforms puzzlaren Limbo.

Jag har läst en del om det och kännde att jag vill nog testa själv och känna lite på det.

Trots att det bara var en demo så fick jag endå ut mycket av det.

Spelet är smakfullt uppbyggt på stilren grafik som bygger på skuggor och mörker vilket alltid dukar upp för bra atmosfär, avsaknaden av riktig musik bidrar också väldigt mycket, att höra huvudkaraktärens ensamma fotsteg när han oroligt springer genom skogen med både vind och ljudet av döda löv som skrapar mot marken gör otroligt mycket och sätter verkligen spelaren i en utsatt position, där man känner sig både ensamm och på sin vakt.

Trotts spelet enkla grafik så används mörkret på ett högst fantastiskt sett. som att den där lilla till synes ofarliga grästuvan igentligen är en björnfälla som på ett minst sagt brutalt vis avslutar din vandring,
Och dom där suspekta taggiga grenarna faktiskt är benen på en gigantisk spindel som ivrigt väntar på att få göra slut på dig.

Personligen tycker jag att Limbo är helt genialiskt och med galans och rak rygg visar hur man gör ett stämningsfullt och fantastiskt plattforms äventyr.

Och detta fick jag ut av en demo. Personligen kan jag inte vänta tills jag köper hela spelet.

Spela väl
Kent kjellberg @ ttg

Published with Blogger-droid v1.7.4

svårt att leva upp till sig själv.

Jag har nu i några dagar spelat både mass effect ett och två och slås av vilken hög standard dom håller både manus, historia , skådespelare och grafik mässigt och börjar undra över varför bioware inte kan hålla samma standard i dragon age spelen.

Förstå mig rätt jag älskar dragon age spelen men i gämförelse med mass effect är dom både fula och halvdanna. Visst kan det vara lättare att göra metall texturer än sand och grus omgivnings vis visst men även karaktärerna är fulare och buggigare och rör sig som dockor istället för hjältar i en episk drakar och demoner doftande historia.

Men hur kommer det säg att dom sänker allt i dragon age när dom redan bevisat vad dom kan göra med mass effect. Kan det vara för att dom inte tar dragon age på samma allvar? Vem vet. Tycker bara att det är tråkigt .

Spela väl
Kent kjellberg @ ttg

Published with Blogger-droid v1.7.4

att inte vara barn längre

Jag trodde att jag föralltid skulle kunna spela tvspel långt in på nätterna och umgås med mina favorit konsoller.
Jag hade fel.
Helt utan förvaning knacka åldern på och allt som den innebär.
Skola, jobb, flytta hemmifrån , allt det här har ställt sig ivägen för mig och mitt favorit intresse. När jag kommer hem på dagarna efter jobbet orkar jag oftast inte sätta mig och spela och jag drar ut på drt mer och mer eftersom det kommer upp saker stup i ett. Men jag skall bli bättre jag skall orka.

Spela väl
Kent kjellberg @ ttg

Published with Blogger-droid v1.7.2

final fantasy 12 nu och då.

Jag måste erkänna att när final fantasy 12 släpptes var jag inte eld och lågor och tyckte faktiskt inte alls om det. Allt känndes konstigt och lite knepigt. Men jag plugga in mitt gammla ps2 idag och började köra lite och jag måste säga att det känns lite bättre faktiskt fighterna känns levande och in the moment. Nu skall jag sätta mig och bekanta mig själv lite närmare med spelet. Så lovar jag att skriva mer om det dagarna som kommer nu.

Spela väl
Kent kjellberg @ ttg

Published with Blogger-droid v1.7.2

The Legend of Zelda : Ocarina Of Time 3D

Som grattis på sin 25års dag gav Nintendo Zelda serien ett uppdate som heter duga, Efter 15 installationer är det nu alltså dags för ett kärt återseende i form av Zeldas första 3D spel (roligt det där, att Ocarina of Time släpptes på N64 som det första Zelda spelet i 3D, nu gör det samma sak igen på 3DS)

Givetvis som den nörd jag är så kunde jag inte bärga mig till releasen och nu har den varit, i en dag har jag spelat Ocarina of Time 3D nu, har kommit till skogstemplet som vuxen, och jag måste säga att spelet håller fortfarande,
Givetvis kunde inte Nintendo ge ut spelet exakt som n64 versionen igen, så i det nya har du fixat till lite grafik, ljud och interface, grafiskt så går det nästan inte att jämföra, Link ser fantastisk ut och Hyrule kunde inte varit vackrare, allt har fått sig ett lyft och det till det bättre (ett liten grej som stör, som min sambo så fint påpeka är att Spiritual Stones inte längre ser ut som stenar, utan mer som glas pärlor).
Inte nog med att jag är glad att det för en gångskull faktiskt har kommit ett handhållet Zelda som inte styrs med tryckskärmen så måste jag säga att kontrollen är ruggigt bra, precisionen är där och det känns naturligt och bekvämt att äventyra med link igen, meny systemet har också byggts om för att passa tryckskärmen och det funkar också väldigt bra utan att det känns framtvingat och angeläget, Skall också tillägga att Masterquest finns inbakad i kassetten.

men fler saker har hänt som att te.x sikta med pilbåge och hookshot genom att fysiskt röra hela konsolen, eller att det nu finns tips stenar som kan visa dig en lösning på ett problem du kanske har, vilket är väldigt bra för den lite yngre publiken eller för dom som missade Ocarina of Time.

i slutändan så hamnar man väll på att trotts att Ocarina of Time är en av dom mest mjölkade Nintendo spelen, så kan man inte undgå att känna att 3DS versionen faktiskt försöker med nått nytt, och dom få uppdateringar som har gjorts bevisar sig vara livsviktiga,
Ocarina of Time var ett av världens bästa spel 1998.
2011 håller det fortfarande fanan högt.

betyg 9/10

Spela Väl
Kent Kjellberg @ ttg

Svårt att hitta sina rötter.

SquareSoft visade 1987 med Final Fantasy 1 att dom absolut vet vad dom gör, dom satt länge på tronen som okrönta konungar av rollspel, men efter att hironobu sakaguchi (Final Fantasys fader) lämnade Square så började dom att tappa känslan och kärleken för serien, dom har länge nu haft otroligt svårt att göra ett värdigt Final Fantasy spel, så dom fick den briljanta iden att göra ett Final Fantasy spel som mer bygger på rötterna till serien, vi fick final fantasy and the 4 heroes of light.

I början av spelet så måste jag säga att det känns fräscht att spela ett Final Fantasy spel på DS som inte är en remake på ett gammalt spel eller en halvtaskig spinoff som bygger på Tactic systemet.

Det är snyggt (för att vara DS) plus att om man spelar på ett 3DS kan man använda sig av analog spaken för att styra vilket är trevligt och mycket bekvämare.
Problemet är att dom ville fånga själen från dom gamla final fantasy spelen, vilket dom har lyckats relativt bra med, MEN dom har tagit tillbaka nått som dagens gamers nog kommer ha svårt för, Svårighets graden ala Final Fantasy, Spelet är svårt och otroligt oförlåtande och grinding är ett krav, levlar du inte ordäntligt så kommer du få sota för det big time, square vill ha tillbaka dom gamla spelarna men ger ingen plats för dom nya, när du sätter dig med final fantasy and the 4 heroes of light så får du vara med på att det är Hard Core du kommer dö. . MYCKET,
Känslan overall känns väll inte så värst oldschool och musiken är inte ens i närheten av lika charmig som nobuo uematsu´s musik.
Men vill du ha en rollspel som ger dig lite att bita i så är final fantasy and the 4 heroes of light helt perfekt för dig.

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg

Rayman utan galna kaniner.

Så idag strosa jag runt i stan med min sambo och trallade glatt in på game, efter en liten stund kommer jag ut med ett helt nytt svart Nintendo 3DS och Rayman 3D, jag vet att jag tidigare sagt att man nog borde vänta till hösten iaf sommaren innan man köper just 3DS så att det hinner komma ut lite spel, men för att jag skall kunna skriva om spelen och hålla mig uppdaterad så behövde jag införskaffa ett, (jag lovar Zelda hade inget med köpet att göra) (fy så jag ljuger)

Nu har jag spelar rayman en stund och måste faktiskt säga att det är bättre än vad jag först trodde efter mitt test.
trotts att det fortfarande känns som att 3D effekten fortfarande bara är ditsatt bara för att (spelet klarar sig helt på egna ben utan 3D), det största problemet jag har stött på än så länge är kameran, just nu är den min absolut största fiende och jag tycker inte alls att det är roligt, jag lovar att dom hade kunnat fixat det till 3DS releasen så att man faktiskt har större kontroll på kamera.

Men annars är det inte så mycket att klaga på, Rayman är fortfarande lika roligt och är fortfarande ett genialiskt plattformsspel, dock så känns det ju givetvis att det är föråldrat det är ett gammalt spel som var gigantiskt när det kom men nu efter ett dussin nya mario installationer och Little Big Planet hypen så märks det av att Rayman är ett gammalt spel som vet att det kan, men är lite för gammalt för att göra det.

Om cirka 3 veckor släpps äntligen The Legend Of Zelda : Ocarina Of Time (3D gissar jag på) och jag ser verkligen fram imot den releasen, men tills dess har jag ett annat kärt åter besök att bli klar med. . . Rayman 3D

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg

Att blicka in i framtiden rakt in i det förflutna

Så efter många om och men har jag äntligen efter 1 års väntande fått igång min dator.

detta firade jag med att införskaffa mig "StarCraft 2".

Jag spelade Starcraft 1 som en fullfjädrad dåre som ung och många timmar av min ungdom försvann bakom den flimrande dataskärmen, trotts att jag aldrig blev duktik på att använda macro/micros eller att spela online, så hade jag overkligt roligt det det.

Nu så här då, många år efter att jag slutade spela Starcraft 1, och jag åter träder in i framtiden, så känner jag mig som hemma, allt bara föll på plats,
Jag skickar ut mina trupper och bygger taktiska byggnader och tänker igenom mina drag precis som jag gjorde då, det är som att det sitter i ryggmärgen.
Jag är givetvis inte lika duktig som mästarna och skulle nog i mångas ögon framstå som en nybörjare, personligen ser jag mig själv som en old school spelare.

Mycket har hänt sen första spelet.
Grafiken har blivit mycket vassare och spelet i helhet känns smidigare,
Historien har jag inte hunnit så långt i så jag kan inte riktigt yttra mig om det,
Men dom har onekligen lyckats att fånga mig, jag kommer på mig själv flera gånger i timman att jag sitter och svär över folk eller bara sitter och muttrar förbannat över lögnerna som pumpas ut av nyhetsankaret på tv´n,
jag har bara spelat Terran än så länge p.g.a. att kampanjen är gjord för endast Terran men jag måste säga att jag är nöjd med hur allt flyter, trupperna grymtar lika guturalt som vanligt med meningar som "wanna piece of me boy?" eller "Its About time". Och det är som att vara tillbaka i unga tonåren igen,

jag brukar inte se mig själv som en grafikjunkie men jag måste säga att alla nya texturer och 3d animeringar ger verkligen nytt liv till Starcraft världen och jag kan inte vara mer än nöjd.

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg

en trappuppgång från barndomen.

Kan ni tänka på en doft eller en syn som ni förknippar med ett spel? 

Jag har en sådan grej, jag åkte hem till mina föräldrar idag för att äta middag och umgås lite och när jag träder in i svalen så slås jag av en doft på nedersta våningen som väcker en känsla eller rättare sagt ett minne, 

Doften jag känner kommer jag ihåg från min barndom jag kanske var 8-9 år nått sådant och jag följde med en kompis hem, han hade lovat att visa mig Donkey Kong country 1.

Jag var full av lycka och var otroligt nyfiken på var detta var, jag hade innan den här dagen aldrig sett ett snes eller ett snes spel för den delen,

Vi borde i liknande hus ett slags lägenhets komplex, Men hans gång luktade annorlunda och den doften kommer jag alltid alltid att förknippa med dagen då jag skådade SNES´s storhet.

Just den här doften var i trapphuset hos mina föräldrar idag och som en blixt från ovan så kastades jag bakåt i tiden och jag stod åter igen med pottfrisyr, snor under nästan och iver och naivitet nästan rann ur mina ögon, en god tid som var rolig att åter minnas.

Spela väl

Kent Kjellberg @ ttg 

Toner bakom minnen

Bara för att släppa själva spelet för en stund så vill jag ta upp nått som är minst lika viktigt som spelandet, Musiken bakom det.

Jag är ju som tidigare sagt ett stort Final Fantasy fan och älskar varje minut jag kan få med nått av dessa spel, men vad hade spelen varit utan dom magiska tonerna från Nobuo Uematsu´s storverk?

Tja skall man vara ärlig så kan man väll veta det idag då FF13 inte har någon Nobuo Uematsu musik.

Sitter just nu och lyssnar igenom "distant worlds 2 - More Music from Final Fantasy", och jag är så hemma i det här,
Jag känner igen varenda liten ton och jag nynnar glatt ihop till musiken och skrattar lite lätt för mig själv när jag tänker tillbaka till hur länge den här serien faktiskt varit med mig.
Alla minnen jag har ihop med den här musiken är oändliga och känslorna lika många.

Men det är givetvis inte bara Nobuo Uematsu som gör bra spelmusik verkligen inte, vi har ju till exempel
Koji Kondo som antagligen gjort spelvärldens igenkända låtar så som musiken till Super mario och The legend of zelda,
Och även Motoi Sakuraba som gjorde musiken till både Eternal Sonata, "Tales Of" Spelen, Golden sun och Valkyrie Profile spelen.


Tråkiga är väll att jag egentligen bara känner till Japanska Kompositörer men det är bra musik hur man än vrider och vänder på det och det är det som är det viktiga för spelet i sig är bara en liten del av helheten.


Spela väl (och lyssna med god aptit på spelmusiken)
Kent Kjellberg @ ttg

Citat om sanningen,

Jag har fått lov av min goda vän Rickard Palenzuela att lägga upp ett citat han sa för knappt 15 min sen,

"man har det för bra egentligen

all bekvämlighet, tro mig, det är inte nyttigt i slutändan

alla tv-kanaler som bara pumpar in skit i en

tidningar som består av ren skit

nä därför tycker jag om film och spel, det är en undanflyktsvärld, ja, men det är min värld.

det är min tid som går åt att tillfredställa mig på ett sätt som passar mig

inget tjafs, utan en "lögn" skräddarsydd för att roa mig."

Tack så mycket Rickard för att jag fick lägga upp det här, det är ett fint citat och alla behöver lite ME time,

och jag kan personligen inte komma på nått bättre sätt att att trycka igång mitt favorit spel och bara ladda batterierna lite i en halvtimma 3 kvart,

Spela väl

Kent kjellberg @ ttg

Se världen i 3D

Jag vill att ni alla lutar er bakåt och tänker tillbaka till 2d och sprite grafikens glans ålder, kommer ni ihåg hur episkt det var när ni trädde in i hyrule castle första gången, eller när ni hörde kefkas onda galna skratt eka i era högtalare?. .

Jag minnst det gott och väl och det är en värld jag ofta återbesöker,
Men jag minns också dagen då Nintendo 64 var konsolen på allas läppar och det nya Sony Playstasion ?
och givetvis SEGA Saturn. (vilket konstigt nog gick förbi mig helt obemärkt)
hur stort det var att nu kunna spela med 3D grafik,  att se mario i 3 dimensioner var ju helt galet och nästan surrealistiskt, och som det Zelda fan jag faktiskt är så var jag helt överstissad över att få se Link, Zelda och Ganon i den dimension dom var menade för.

jag minnst hur jag såg på intro videon till Final Fantasy 7 och ansåg att det kan inte bli bättre än så här,
Och det trodde jag en längre tid, sen så bevisade konsolerna sig starkare för varje stort spel i princip och klimaxet blev allt högre och mer påträngande, sen släpptes Playstation 2 och Nintendo Gamecube, Sega svarade med Dramcast.

SEGA hade lagt all krut konsolen som tyvärr skulle bli deras sista (så vitt vi vet) och nu hade en ny kombattant trätt fram Microsofts X-Box , nu stod matchen om guldet mellan 4 minst sagt riktiga monster till konsoler, Gamecube kunde skryta med ATI grafikkort som kunde prestera helt sjukligt,
Och Playstation 2 hade monster processorn Emotion Engine,
xbox var laddad med ett aggressiv men väl fungerande nvidia grafikkort,
Och Dreamcast contrade med något så intressant som VMU (Visual Memory Unit)
med som dom flesta vet så sluta  kriget med att -
Sony slutligen hamna på tronen tack vare sitt galna spelutbud och lite snällare gränser på blod och skräck.

så Nintendo´s fall blev deras familje regel, trotts att det fanns ett par riktigt bra skräck spel som Eternal Darkness, och ny tolkningarna av Resident Evil spelen.

Xbox hade väll aldrig ett egentligen fall men hade absolut inte den skara fans som Nintendo och Sony hade hunnit plocka åt sig under åren.

men det som chockade spelvärlden mest var nog att vi inte skulle få se en fulltalig SEGA Konsol igen många av oss minns det nog lite vagt, jag var inte så gammal då men jag kan ju känna efter i dag och känna att det är konstigt för SEGA var ju något man förväntade sig, kom en Nintendo konsol kom också en sega konsol, men inte mer. . .

Det tog ett par år igen men nu var jag inte längre så naiv och jag visste att grafiken bara kommer bli bättre och mycket riktigt Sony som nu var härskare över konsolerna utannonserade playstation 3,
Nintendo var inte sent med att svara med Nintendo Evolution (senare Wii som alla vet)
Och Microsoft bestämde sig för att slå tillbaka Med Xbox 360,

Kriget var nu i fullgång Xbox som släpptes först lyckades att kamma hem en del fans av 2 enkla anledningar
#1, Dom var som sagt först ut i nextgen världen
#2, Dom hade lyckats roffa åt sig ett par riktigt saftiga titlar.

Playstation 3 släpptes ett helt år efter och tog världen med storm med sin imponerande lista av teknik,
dock hade dom tappat mycket spel som innan varit endast för dom innan, vilket inte var till deras föredel,
Många ansåg en tag att detta skulle vara Sonys fall då speciellt när prislappen släpptes på hur mycket det kosta att bygga en konsol och priset dom sålde den för,

Wii släpptes 2 dagar efter om jag inte minns helt fel och blev på sin release dag världens snabbast säljande spelmaskin webhandel sidan Amazon visade statistik där det visar sig att julen då wii släpptes sålde dom 17 konsoler i secunden vilket är helt sjukt galet,
Wii tog en helt annan väg dom ville inte kriga mellan dom andra 2 om bäst grafik utan jobbade istället för den ultimata spelkänslan, med rörelsekontroller och massa plast add-ons till sagda kontroller för att öka illusionen av att du faktiskt var i spelet.

Kriget är väll egentligen över sen länge, men vinnare är väldigt svårt att utse så här efteråt alla konsoler har sina starka sidor, och har vid det här laget sålt en hel del maskiner var, så jag låter det vara osagt,

Men som många visa män har sagt i många många år "tiden upprepar sig själv"

Och mycket riktigt ennu en gång står vi vid dörröppningen till ennu en 3D era,

Fast den här gången tar dom det steget längre 3D tv, 3D bio & nu 3Ds och det är allmän känt sen några veckor tillbaka att både Sony och Microsoft jobbar med egna 3D project.

Det vi tittar på nu är starten på en evolution som kommer ändra sättet vi ser på tv-spel speciellt med kontroller som Kinect, Det är det närmsta vi kan komma virtual reality hemma i soffan än så länge och jag tycker det låter som ett bra framsteg.

Hoppas ni gillar det ni läst och jag hoppas att mitt nästa reportage om digital utgivning och att köpa spel i butik.

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg

10 minuter i 3D

Right, fick fingrarna på en 3DS här om dagen,
3DS är nintendo´s nya satsning på hand hållna konsoler och har jobbat fram en ytterst invecklad 3D skärm där du inte behöver glasögon för att se 3D effekten på skärmen.

alltså först vill jag bara säga att 3DS har otrolig potential.

MEN, Det jag fick testat vilket var rayman och Street fighter,
Till en början blev jag helt blown away av 3D effekten och tyckte verkligen det var snyggt som gudarna,
Men häpnaden försvann fort när jag faktiskt börja spela, när saker och ting rör sig på skärmen är det lätt att bli förvirrad och jag blev faktiskt smått illamående, och då var det ändå inte länge jag spelade,

jag spelade bara lite rayman, men det lilla jag spelade kändes som en dålig portning bara, det låg liksom ingen själ i det.

Jag spelade ennu midre av street fighter men det kändes faktiskt väldigt bra, det var roligt och grafiken var faktiskt väldigt snyggt och funkade bra med 3D effekten,

Så på det lilla jag har så säger jag att 3DS absolut har potential och kan antagligen bli helt grym,

Men jag skulle avvakta med att köpa en till sommaren kanske hösten så att spel företagen har tid att lära sig tekniken lite.

Spela väl
Kent @ ttg

Dragon Age 2.

Har nu suttit med dragon age 2 i ca 3 timmar, inte så mycket egentligen verkligen inte, men jag har på denna tid fått lite smak och lite koll på vad som väntar.

Okej, det första man får testa är att slås man kastas nästan med en gång in i en fight och jag måste säga att fighting systemet har blivit mycket lättare och betydligt mycket mer fartfyllt.
fighterna går betydligt mycket snabbare nu än i sin föregångare och ökar därmed indirekt tempot i hela upplevelsen.

grafiken är också uppdaterad sen senast och ser ganska bra ut, jämfört med ettan som enligt mig var ett ganska fult spel så tycker jag verkligen att dom har gjort ett bra jobb, karaktärerna ser inte ens i närheten av lika plastiga och mannekäng liknande ut nu och dom rör sig betydligt mycket mjukare och normalare.

röstskådespeleriet håller standard dom gör ett bra jobb och håller mig kvar i illusionen, och att huvud personen har fått en egen röst den här gången är bara ett stort stort plus.

Konversations systemet känns igen från tidigare BioWare titlar så som mass effekt 1 & 2,
Och är ett system som funkar bra, det är enligt mig mycket enklare nu att orientera sin karaktär så att den blir som man vill, trotts att vissa svar inte blir riktigt vad som står, men men.

än så länge iaf så känns det som att BioWare har lånat och använt sig av det som har gjort mass effekt så stort, dom är kungar på rollspel och det behöver jag inte övertyga nån om, men jag tror Dragon age 2 har stor potential verkligen, skall bli kul att se.

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg

Oförlåtligt, Oförglömligt

Demon´s souls är ett spel som har skrämt mig lika mycket som det har gjort mig väldigt exalterad, den råa svårighetsgraden lät för mig fullständigt förskräckligt men att det sedan skulle vara en fantastisk känsla när man väll har klarat sig igenom det och man verkligen känner att man faktiskt har gjort nått för att ta sig till slutet lät spännande.

Så nu efter många om och med sitter jag nu med sagda spel, och jag har väll spelat i kanske 2 timmar, och måste verkligen hålla med om att spelet är odrägligt oförlåtligt, ett misstag är antagligen ditt sista och du får börja om.

Men trotts det så vill jag fortsätta jag dör på samma ställe 5 gånger av lika många anledningar innan men ser svagheten på fienden framför dig.

Jag kommer skriva lite mer detaljerat om Demon´s Souls inom kort men jag känner att jag måste få lite mer kött på benen i det här spelet innan jag känner att jag vågar sätta mig och skriva för mycket om det.

Tills dess

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg

att älska livet man valde

Det är torsdag eftermiddag, jag är förkyld.

En dag som denna är jag glad att jag hittade tv-spel, speciellt Final Fantasy 7.

Jag hade spelat en del rollspel innan i mitt liv innan FF7,
Chrono trigger, Secret of Mana, The Legend Of Zelda 2: Link, även Final Fantasy 6 alla var enorma spel som alla skulle forma mitt spelande jag på många sätt, men final fantasy 7 tog allt det där dom spelen givit mig och forma det till en känsla. En Känsla som fick mig att känna mig välkommen och hemma.

Så just denna torsdag eftermiddag medan min sambo är på jobbet, plockar jag fram mitt gamla PsOne kopplar den till tv'n ock sätter i det gamla gråa 16 blocks minneskortet tar FF7 från sin lilla pedestal och klickar i CD 1...

Som en blixt dras jag tillbaka till dagen jag första gången fick se FF7, jag var ung och hade bara spelat gulliga sprite rpgs fram till den här punkten, jag blev förtrollad, jag blev förälskad, jag blev förförd.

Jag såg karaktärerna på den flimrande tv skärmen och det såg nästan ut som att dom nästan skulle hoppa ut ur tv'n.

Folk kallar mig fanboy och det är jag nog i alla högsta grad, men jag är en stolt sådan, jag älskar FF7 och kommer aldrig någonsin dölja det för någon, jag är en stolt nörd och fanboy.

Men nu så sitter jag här just fyllda 23 år, spelar tv-spel som om jag vore 12, och jag älskar det.

timmarna bara flyger förbi när man sitter med kontroll i hand, när jag börja skriva detta var klockan strax över 15:00, nu är klockan 23:38, jag har inte text för att fylla den här tiden, men jag har glädje och minnen så att det räcker.

jag har som sagt suttit i nästan 9 timmar med FF7 och det för mig är ett bevis på att detta är en magiskt spel, ett spel som får dig att glömma allt omkring dig, ett spel som drar dig tillbaka till en tid då man var ung och fortfarande bode hos mamma och pappa, en tid då ansvar bara var ett ord dina föräldrar använde  för att skrämma dig.

Nej nu när jag sitter här, det är fortfarande torsdag ( i 20 minuter till) jag hostar fortfarande, så kan jag bara säga att jag kunde inte varit nöjdare med min dag.

Tack FF7. . tack

Jag valde stigen av rpg, Jrpg för att vara exakt, det var ett val som omedvetet gjordes av mig, men det valet har skapat den spelare jag är idag, och jag är tacksam för varje ändlös timme jag har fått och jag ser fram mot många fler ^^

Spela väl

Kent KJellberg @ttg

Ber om ursäkt och rättar mig

Jag ber om ursäkt för gårdagens skriverier om Gears of War där jag klankar ner det som ett spel utan något direkt djup och det bara är meningslös action,

Efter nån timma till med GOW fick jag mig en smäll på fingrarna som heter duga.
Nu visade det sig att Gears Of War har betydligt mycket mer djup än va jag innan har sett,
detta gjorde mig glatt överraskad

Känns bättre nu  när jag har fått be om ursäkt.

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg

En liten spalt om spel

Söndag kväll klockan 20:06 Varit en lång dag med massa flaxandes runt i Göteborg.
På vägen hem bestämde sig jag och min sambo att vi skulle gå in på game för att kolla in nått roligt Co-op spel. Vi kom ut med 2.
Vi var hemma runt 6 tiden har sedan dess suttit som klistrade vid det tungt "Warhammer 40k" doftande "gears of war",  jag gillade verkligen ettan trotts att jag anser mig själv vara en riktig amatör i förstapersons skjutare (jag vet att gears är over the shoulder), men om man bara sitter hemma så är det otroligt härlig avkoppling med lite meningslöst överaction med karaktärer så testosteron pumpade så att jag i mellan åt måste raka tv'n, trotts att jag är en person som utan någon som hellst tvekan är en spelare som älskar historia dramatik kärlek hat (i sann rollspels anda) så gör gears of war en riktigt härligt jobb med att få in spelaren i världen dom befinner sig i genom att bara prata relevant, Marcus, Domenic och dom andra lever nästan helt i nuet har inte tid eller chans att tänka tillbaka direkt mycket,  vilket gör att historian känns inte cheesy på det sättet av att dom försöker göra den här sortens spel till nått det inte är, detta är ett action spel där det finns intriger och känslor, men det ligger i bakgrunden för det fetaste action spelet på den här sidan muskler.

Spela Väl
Kent Kjellberg @ ttg

Little Big Planet 2 den slutgiltiga domen

Okey det tog mig 2 dagar att ta mig igenom LBP2.
Jag blev förvånad över hur lätt svårighetsgrad dom valt att använda i det spelet,
där ettan gav dig en utmaning och man dog stup i kvarten.
vad LBP2 teamet tänkte på när dom programmerade svårighetsgraden vet ingen.

trots att jag förstår att dom antagligen ville göra Little Big Planet världen lite mer lätt tillgänglig
för yngre spelare och det är ett fantastiskt drag från deras sida men jag önskar att det fanns en möjlighet att välja svårighets grad,
Jag säger som Erik Hansson på level7.nu där han i sin recension säger att kampanjen känns som en ända lång introduktion,


Men jag har haft otroligt roligt med LBP2 och möjligheterna känns nästintill oändliga, har inte testat att göra en egen bana än men det kommer absolut inom kort,


Jag och min sambo har spelat en hel del ihop i flerspelar läget, LBP är ju verkligen ett spel som briljerar när man är 2 spelare eller fler,  Minispelen är helt otroligt roliga och det finns många av dom vilket är en rolig och lätt underhållning och det är fantastiskt roligt att utmana sina vänner i minispel om vem som är kung av LBP2.


trots att spelet inte är långt och det är väldigt enkelt så tycker jag ändå LBP2 är ett värdigt plattforms spel med antagligen årets charmigaste miljöer och utan tvekan dom sötaste huvudpersonerna på den här sidan nextgen.

om ni har chansen så tycker jag verkligen att ni borde kolla in det.

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg

Little Big Planet 2

Ja då  sitter jag här framför datorn igen och bearbetar mina första timmar av LBP2.
Grafiken är den samma, dina sackboys och girls är fortfarande riktiga charmörer och världarna är fortfarande explotioner av tyg och bakelser och allt annat man kan hitta på.

 En sak jag tänkt på nu under mina få timmar i LBP2 är att spelet håller dig i handen väldigt mycket mer än i första spelet, det är väldigt mycket pratbubblor och väldigt många träningsbanor men jag har inte kommit så långt i spelet än så det kanske släpper.

Lite nya balla leksaker har tillkommit också, så som en änterhake eller handsken som gör det möjligt att lyfta både stora lådor och dina spelkamrater om ni spelar flera stycken,
dom här leksakerna skapar oändligt med ide'er och möjligheter till onlinesidan av LBP,

Jag har ennu inte varit online och kollat in vad för banor det finns, men  jag har svårt att tro att jag skulle kunna bli besviken, det finns så otroligt duktiga människor där ute som gör rena mästerverk.

En ny liten del är också tävlingsbanorna som istället för dom klassiska racebanorna i 1an faktiskt är mer som minispel, det är roligt och välkommet tycker jag, trots att den lite mer klassiska delen fortfarande finns kvar med all sin charm,

Nej än så länge känns LBP2 riktigt bra, hoppas bara som släpper mig lite snart så jag får smaka på svårigheterna som väntar mig.

Spela Väl
Kent Kjellberg

Världen bortom hemmet

Personligen spelar jag nästan enbart på konsol, jag gillar den nästan nostalgiska känslan av att sitta med kontroll i hand framför tv'n som den naiva nörd man var som barn,

Men i flera år nu har ju den uppkopplade världen börjat ta över mer och mer mark i spelvärlden,
spel som World of Warcraft, Ultima Online, Final Fantasy Online osv är riktigt bra och väldigt tunga titlar.

Men i samband med det här började även konsol tillverkarna hitta ett intresse för online spel, spel som Call of Duty och Gears of war har haft ett starkt och ett populerat online läge där många fortfarande hänger och filar på sina färdigheter.

men jag slogs faktiskt av häpnad när jag nu i under jul rean köpte White knight Chronicles till PS3.
Inte nog med att det är ett roligt men något intetsägande japanskt rollspel (jrpg) så är det även ett MMOJRPG, visst det har funnits titlar innan som har spelat på den här delen, men dom spelen är oftast helt online, medan WKC är vad du vill att det skall vara, du kan spela igenom spelet helt offline och bara göra story om du vill, men om du skulle känna att det hade varit roligt att spela med folk kan du snabbt och enkelt logga in via en savespott och börja questa online med kompisar eller främlingar.

Jag tycker att det här systemet är helt underbart.
jag hade gärna sett fler spel använda samma metod, jag tror det hade funkat bra och det hade nog varit väldigt välkommet i spelvärlden.

Spela Väl
Kent Kjellberg

donkey kong country returns

Jag likt många andra trodde att 2D plattformarna var ett dött spelformat,
Sen släpptes New Super Mario Wii och DS och våra liv blev aldrig de samma,
för oss som upplevde den gamla 8-16 bits eran var 2D plattformarna opolerad guld
man var tvungen att ha ett tålamod likt inget annat snabba reflexer och ett minne utan dess like, många av oss kunde dom 3 första supermario spelen utan till och kunde med perfektion hoppa över ont anade Goombas och lirka sig graciöst undan aggressiva bulletbills,
men 3D världen kom och dom klassiska plattforms spelen dog mer och mer ut,
Mario klarade sig helt okey igenom 3D världen, med ett par helt klart hyfsade spel,
Dock kan man inte säga det samma om den tjocke rörmokarens rival nummer 1 Donkey Kong,
Donkey Kong fick ett riktigt roligt 3D spel till Nintendo 64,
Men sen släpptes donkey Kongas vilket var ett helt okej party spel, men han ick aldrig ett riktigt bra plattforms spel,
Försen nu, med Donkey Kong country returns.
ett klassiskt plattforms spel i all sin prakt,
allt är som det skall kan känner igen känslan och charmen från dom gamla äventyren med våran hårige vän.
trotts att det inte synts till några krodilpirater än så länge i spelet så är det roligt och utmanande,
men dom har ända försökt att få in lite nya element i spelet också, då den största nyheten är den att dom leker lite med olika dimentioner då man hoppar fram och tillbaka mot och från kameran vilket är riktigt roligt,
men allt känns igen så som vagn banorna när man spelar donkey kong country returns så
känner man sig precis som hemma,
Bossarna är roliga och dom är även lite mentalt krävande då man måste tänka igenom noga och lära sig deras mönster precis som förr,
Nej jag säger det att donkey kong country returns är spelet för all,
Spelar ingen roll vilken ålder man är det är roligt för alla, specielt om man är 2 då lyser spelet som absolut starkast och det finns bara en sak kvar att göra och det är applådera för här har vi absolut det roligaste spelet till wii och det är ett givet köp