Att blicka in i framtiden rakt in i det förflutna

Så efter många om och men har jag äntligen efter 1 års väntande fått igång min dator.

detta firade jag med att införskaffa mig "StarCraft 2".

Jag spelade Starcraft 1 som en fullfjädrad dåre som ung och många timmar av min ungdom försvann bakom den flimrande dataskärmen, trotts att jag aldrig blev duktik på att använda macro/micros eller att spela online, så hade jag overkligt roligt det det.

Nu så här då, många år efter att jag slutade spela Starcraft 1, och jag åter träder in i framtiden, så känner jag mig som hemma, allt bara föll på plats,
Jag skickar ut mina trupper och bygger taktiska byggnader och tänker igenom mina drag precis som jag gjorde då, det är som att det sitter i ryggmärgen.
Jag är givetvis inte lika duktig som mästarna och skulle nog i mångas ögon framstå som en nybörjare, personligen ser jag mig själv som en old school spelare.

Mycket har hänt sen första spelet.
Grafiken har blivit mycket vassare och spelet i helhet känns smidigare,
Historien har jag inte hunnit så långt i så jag kan inte riktigt yttra mig om det,
Men dom har onekligen lyckats att fånga mig, jag kommer på mig själv flera gånger i timman att jag sitter och svär över folk eller bara sitter och muttrar förbannat över lögnerna som pumpas ut av nyhetsankaret på tv´n,
jag har bara spelat Terran än så länge p.g.a. att kampanjen är gjord för endast Terran men jag måste säga att jag är nöjd med hur allt flyter, trupperna grymtar lika guturalt som vanligt med meningar som "wanna piece of me boy?" eller "Its About time". Och det är som att vara tillbaka i unga tonåren igen,

jag brukar inte se mig själv som en grafikjunkie men jag måste säga att alla nya texturer och 3d animeringar ger verkligen nytt liv till Starcraft världen och jag kan inte vara mer än nöjd.

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg

en trappuppgång från barndomen.

Kan ni tänka på en doft eller en syn som ni förknippar med ett spel? 

Jag har en sådan grej, jag åkte hem till mina föräldrar idag för att äta middag och umgås lite och när jag träder in i svalen så slås jag av en doft på nedersta våningen som väcker en känsla eller rättare sagt ett minne, 

Doften jag känner kommer jag ihåg från min barndom jag kanske var 8-9 år nått sådant och jag följde med en kompis hem, han hade lovat att visa mig Donkey Kong country 1.

Jag var full av lycka och var otroligt nyfiken på var detta var, jag hade innan den här dagen aldrig sett ett snes eller ett snes spel för den delen,

Vi borde i liknande hus ett slags lägenhets komplex, Men hans gång luktade annorlunda och den doften kommer jag alltid alltid att förknippa med dagen då jag skådade SNES´s storhet.

Just den här doften var i trapphuset hos mina föräldrar idag och som en blixt från ovan så kastades jag bakåt i tiden och jag stod åter igen med pottfrisyr, snor under nästan och iver och naivitet nästan rann ur mina ögon, en god tid som var rolig att åter minnas.

Spela väl

Kent Kjellberg @ ttg 

Toner bakom minnen

Bara för att släppa själva spelet för en stund så vill jag ta upp nått som är minst lika viktigt som spelandet, Musiken bakom det.

Jag är ju som tidigare sagt ett stort Final Fantasy fan och älskar varje minut jag kan få med nått av dessa spel, men vad hade spelen varit utan dom magiska tonerna från Nobuo Uematsu´s storverk?

Tja skall man vara ärlig så kan man väll veta det idag då FF13 inte har någon Nobuo Uematsu musik.

Sitter just nu och lyssnar igenom "distant worlds 2 - More Music from Final Fantasy", och jag är så hemma i det här,
Jag känner igen varenda liten ton och jag nynnar glatt ihop till musiken och skrattar lite lätt för mig själv när jag tänker tillbaka till hur länge den här serien faktiskt varit med mig.
Alla minnen jag har ihop med den här musiken är oändliga och känslorna lika många.

Men det är givetvis inte bara Nobuo Uematsu som gör bra spelmusik verkligen inte, vi har ju till exempel
Koji Kondo som antagligen gjort spelvärldens igenkända låtar så som musiken till Super mario och The legend of zelda,
Och även Motoi Sakuraba som gjorde musiken till både Eternal Sonata, "Tales Of" Spelen, Golden sun och Valkyrie Profile spelen.


Tråkiga är väll att jag egentligen bara känner till Japanska Kompositörer men det är bra musik hur man än vrider och vänder på det och det är det som är det viktiga för spelet i sig är bara en liten del av helheten.


Spela väl (och lyssna med god aptit på spelmusiken)
Kent Kjellberg @ ttg

Citat om sanningen,

Jag har fått lov av min goda vän Rickard Palenzuela att lägga upp ett citat han sa för knappt 15 min sen,

"man har det för bra egentligen

all bekvämlighet, tro mig, det är inte nyttigt i slutändan

alla tv-kanaler som bara pumpar in skit i en

tidningar som består av ren skit

nä därför tycker jag om film och spel, det är en undanflyktsvärld, ja, men det är min värld.

det är min tid som går åt att tillfredställa mig på ett sätt som passar mig

inget tjafs, utan en "lögn" skräddarsydd för att roa mig."

Tack så mycket Rickard för att jag fick lägga upp det här, det är ett fint citat och alla behöver lite ME time,

och jag kan personligen inte komma på nått bättre sätt att att trycka igång mitt favorit spel och bara ladda batterierna lite i en halvtimma 3 kvart,

Spela väl

Kent kjellberg @ ttg

Se världen i 3D

Jag vill att ni alla lutar er bakåt och tänker tillbaka till 2d och sprite grafikens glans ålder, kommer ni ihåg hur episkt det var när ni trädde in i hyrule castle första gången, eller när ni hörde kefkas onda galna skratt eka i era högtalare?. .

Jag minnst det gott och väl och det är en värld jag ofta återbesöker,
Men jag minns också dagen då Nintendo 64 var konsolen på allas läppar och det nya Sony Playstasion ?
och givetvis SEGA Saturn. (vilket konstigt nog gick förbi mig helt obemärkt)
hur stort det var att nu kunna spela med 3D grafik,  att se mario i 3 dimensioner var ju helt galet och nästan surrealistiskt, och som det Zelda fan jag faktiskt är så var jag helt överstissad över att få se Link, Zelda och Ganon i den dimension dom var menade för.

jag minnst hur jag såg på intro videon till Final Fantasy 7 och ansåg att det kan inte bli bättre än så här,
Och det trodde jag en längre tid, sen så bevisade konsolerna sig starkare för varje stort spel i princip och klimaxet blev allt högre och mer påträngande, sen släpptes Playstation 2 och Nintendo Gamecube, Sega svarade med Dramcast.

SEGA hade lagt all krut konsolen som tyvärr skulle bli deras sista (så vitt vi vet) och nu hade en ny kombattant trätt fram Microsofts X-Box , nu stod matchen om guldet mellan 4 minst sagt riktiga monster till konsoler, Gamecube kunde skryta med ATI grafikkort som kunde prestera helt sjukligt,
Och Playstation 2 hade monster processorn Emotion Engine,
xbox var laddad med ett aggressiv men väl fungerande nvidia grafikkort,
Och Dreamcast contrade med något så intressant som VMU (Visual Memory Unit)
med som dom flesta vet så sluta  kriget med att -
Sony slutligen hamna på tronen tack vare sitt galna spelutbud och lite snällare gränser på blod och skräck.

så Nintendo´s fall blev deras familje regel, trotts att det fanns ett par riktigt bra skräck spel som Eternal Darkness, och ny tolkningarna av Resident Evil spelen.

Xbox hade väll aldrig ett egentligen fall men hade absolut inte den skara fans som Nintendo och Sony hade hunnit plocka åt sig under åren.

men det som chockade spelvärlden mest var nog att vi inte skulle få se en fulltalig SEGA Konsol igen många av oss minns det nog lite vagt, jag var inte så gammal då men jag kan ju känna efter i dag och känna att det är konstigt för SEGA var ju något man förväntade sig, kom en Nintendo konsol kom också en sega konsol, men inte mer. . .

Det tog ett par år igen men nu var jag inte längre så naiv och jag visste att grafiken bara kommer bli bättre och mycket riktigt Sony som nu var härskare över konsolerna utannonserade playstation 3,
Nintendo var inte sent med att svara med Nintendo Evolution (senare Wii som alla vet)
Och Microsoft bestämde sig för att slå tillbaka Med Xbox 360,

Kriget var nu i fullgång Xbox som släpptes först lyckades att kamma hem en del fans av 2 enkla anledningar
#1, Dom var som sagt först ut i nextgen världen
#2, Dom hade lyckats roffa åt sig ett par riktigt saftiga titlar.

Playstation 3 släpptes ett helt år efter och tog världen med storm med sin imponerande lista av teknik,
dock hade dom tappat mycket spel som innan varit endast för dom innan, vilket inte var till deras föredel,
Många ansåg en tag att detta skulle vara Sonys fall då speciellt när prislappen släpptes på hur mycket det kosta att bygga en konsol och priset dom sålde den för,

Wii släpptes 2 dagar efter om jag inte minns helt fel och blev på sin release dag världens snabbast säljande spelmaskin webhandel sidan Amazon visade statistik där det visar sig att julen då wii släpptes sålde dom 17 konsoler i secunden vilket är helt sjukt galet,
Wii tog en helt annan väg dom ville inte kriga mellan dom andra 2 om bäst grafik utan jobbade istället för den ultimata spelkänslan, med rörelsekontroller och massa plast add-ons till sagda kontroller för att öka illusionen av att du faktiskt var i spelet.

Kriget är väll egentligen över sen länge, men vinnare är väldigt svårt att utse så här efteråt alla konsoler har sina starka sidor, och har vid det här laget sålt en hel del maskiner var, så jag låter det vara osagt,

Men som många visa män har sagt i många många år "tiden upprepar sig själv"

Och mycket riktigt ennu en gång står vi vid dörröppningen till ennu en 3D era,

Fast den här gången tar dom det steget längre 3D tv, 3D bio & nu 3Ds och det är allmän känt sen några veckor tillbaka att både Sony och Microsoft jobbar med egna 3D project.

Det vi tittar på nu är starten på en evolution som kommer ändra sättet vi ser på tv-spel speciellt med kontroller som Kinect, Det är det närmsta vi kan komma virtual reality hemma i soffan än så länge och jag tycker det låter som ett bra framsteg.

Hoppas ni gillar det ni läst och jag hoppas att mitt nästa reportage om digital utgivning och att köpa spel i butik.

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg