Svårt att hitta sina rötter.

SquareSoft visade 1987 med Final Fantasy 1 att dom absolut vet vad dom gör, dom satt länge på tronen som okrönta konungar av rollspel, men efter att hironobu sakaguchi (Final Fantasys fader) lämnade Square så började dom att tappa känslan och kärleken för serien, dom har länge nu haft otroligt svårt att göra ett värdigt Final Fantasy spel, så dom fick den briljanta iden att göra ett Final Fantasy spel som mer bygger på rötterna till serien, vi fick final fantasy and the 4 heroes of light.

I början av spelet så måste jag säga att det känns fräscht att spela ett Final Fantasy spel på DS som inte är en remake på ett gammalt spel eller en halvtaskig spinoff som bygger på Tactic systemet.

Det är snyggt (för att vara DS) plus att om man spelar på ett 3DS kan man använda sig av analog spaken för att styra vilket är trevligt och mycket bekvämare.
Problemet är att dom ville fånga själen från dom gamla final fantasy spelen, vilket dom har lyckats relativt bra med, MEN dom har tagit tillbaka nått som dagens gamers nog kommer ha svårt för, Svårighets graden ala Final Fantasy, Spelet är svårt och otroligt oförlåtande och grinding är ett krav, levlar du inte ordäntligt så kommer du få sota för det big time, square vill ha tillbaka dom gamla spelarna men ger ingen plats för dom nya, när du sätter dig med final fantasy and the 4 heroes of light så får du vara med på att det är Hard Core du kommer dö. . MYCKET,
Känslan overall känns väll inte så värst oldschool och musiken är inte ens i närheten av lika charmig som nobuo uematsu´s musik.
Men vill du ha en rollspel som ger dig lite att bita i så är final fantasy and the 4 heroes of light helt perfekt för dig.

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg

Rayman utan galna kaniner.

Så idag strosa jag runt i stan med min sambo och trallade glatt in på game, efter en liten stund kommer jag ut med ett helt nytt svart Nintendo 3DS och Rayman 3D, jag vet att jag tidigare sagt att man nog borde vänta till hösten iaf sommaren innan man köper just 3DS så att det hinner komma ut lite spel, men för att jag skall kunna skriva om spelen och hålla mig uppdaterad så behövde jag införskaffa ett, (jag lovar Zelda hade inget med köpet att göra) (fy så jag ljuger)

Nu har jag spelar rayman en stund och måste faktiskt säga att det är bättre än vad jag först trodde efter mitt test.
trotts att det fortfarande känns som att 3D effekten fortfarande bara är ditsatt bara för att (spelet klarar sig helt på egna ben utan 3D), det största problemet jag har stött på än så länge är kameran, just nu är den min absolut största fiende och jag tycker inte alls att det är roligt, jag lovar att dom hade kunnat fixat det till 3DS releasen så att man faktiskt har större kontroll på kamera.

Men annars är det inte så mycket att klaga på, Rayman är fortfarande lika roligt och är fortfarande ett genialiskt plattformsspel, dock så känns det ju givetvis att det är föråldrat det är ett gammalt spel som var gigantiskt när det kom men nu efter ett dussin nya mario installationer och Little Big Planet hypen så märks det av att Rayman är ett gammalt spel som vet att det kan, men är lite för gammalt för att göra det.

Om cirka 3 veckor släpps äntligen The Legend Of Zelda : Ocarina Of Time (3D gissar jag på) och jag ser verkligen fram imot den releasen, men tills dess har jag ett annat kärt åter besök att bli klar med. . . Rayman 3D

Spela väl
Kent Kjellberg @ ttg